
Känner mig ledsen och oerhört tacksam på en och samma gång. I rummet bredvid ligger Lukas och snusar. Jösses vad jag älskar honom. Filmen lämnar knappast någon oberörd och är en av de mest omtumlade filmer jag sett. Den påminner smärtsamt hur skört och föränderligt livet är.
Jag har därmed bara en sak att säga... Var rädd om dina nära och kära. I slutändan är det dem som betyder mest.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att kommentera. Det uppskattar jag!