Vidrig film.

Sitter här och mår illa. Har precis sett filmen Soraya, en sann historia som inte lämnar någon oberörd.

Året är 1986. En krigskorrespondent (Caviezel) får motorstopp i en avlägsen liten by i Iran. Medan han är strandad tar en lokal kvinna chansen att dela med sig av en hemlighet som byborna gör allt för att tysta ned…

Så börjar berättelsen om vad som hände med Soraya M, en kvinna vars arrangerade äktenskap med en tyrannisk man fick ett tragiskt slut när hon blev oskyldigt anklagad för otrohet och brutalt straffad av alla i det lilla samhället.

Det händer varje dag. Någon bryter tystnaden. Någon står upp mot orättvisan och riskerar sitt liv genom att berätta en historia som världen måste få höra för en journalist. Få av dessa berättelser når dock ett så kraftfullt media som den vita duken. ”The Stoning of Soraya M” är en historia om hur förtryck och hot kan förvandla människor till brottslingar och förvandla enstaka till modiga hjältar som riskerar allt för att bringa hopp till andra.





Jag känner mig helt tom, upprörd och ledsen. Jag får påminna mig själv om att muslimer inte är synonymt med stening och annat djävulskap, men de är kompatibla med varandra. Precis på samma sätt som nazismen fungerade fint för många katoliker och lutheraner i Tyskland.

Vi sörjer med er i Norge.

En ofattbar tragedi har ägt rum i Norge på Utöja, med över 84 ungdomar massakrerade på ett läger. Föräldrar har förlorat sina barn, syskon har förlorat sin bror eller syster, mor- och farföräldrar sina barnbarn. Många är dessutom skadade.

På facebook handlar varannan status just nu om tragedin och förövaren har redan fått flera hatsidor där man gått ut med hans adress osv. På något sätt tycker jag det är vidrigt - allt hat som också väller fram ... Jag tänker på förövarens familj. För någon är han också en son, ett barn. Så fruktansvärt att som mamma behöva leva med denna sorg resten av livet. Vad går fel när något sådant här händer?

Men jag tänker också på alla familjer som förlorat sina älskade barn. Det finns bara ett ord för allt detta - tragiskt.

Vi svenskar älskar vårt grannland trots att en Svensson får tömma krediten på kortet för att käka på McDonalds. Vi älskar vårt broderfolk trots att vi ibland kan verka avundsjuka mot grannlandets framgångssaga på senare år. Det är kvällar som denna slutklämmen i vår svenska nationalsång känns så rätt som den bara kan kännas - "ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden". I kväll är vi inte svenskar, danskar, finnar, islänningar eller norrmän - vi är nordbor som håller ihop. Där alla bara ställer sig frågan: Varför?

OnOff = Off

OnOff har idag begärts i konkurs. Alltid en märklig känsla när stora varumärken faller. Totalt rör det sig om 67 butiker i sverige och 7 butiker i Baltikum och över 900 anställda som riskerar varsel när Onoff ansöker om konkurs.

Lär ju därmed komma en riktigt utförsäljning. Denna gången på riktigt.

En kärleksfull famn.

Jag mår dåligt. Inget gör mig mer upprörd eller illa till mods än när barn far illa. Ikväll tittade jag på programmet Uppdrag Granskning som visade myndighetsmissbruket i Marks kommun med familjehemsbarnen. Kommunen har lyckats visa både okänslighet, inkompetens, feghet, prestige, och fullkomlig idioti.

De båda syskonen trodde de skulle vara borta några timmar. Men de fick aldrig mer komma hem till gården där de vuxit upp.

Familjehemmet som fråntogs barnen utan förvarning och samarbete har stridit i ett år mot myndighetsmissbruket. Ikväll ska det beslutas huruvida barnen får komma hem igen eller inte.

Det som gör mig mest beklämd när jag ser Uppdrag Granskning är hur socialtjänsten i Marks kommun inte tar ansvar för sitt misslyckande. De vet att de gjort fel men ljuger och skyller ifrån sig hellre än att rakryggat ställa sig upp och erkänna sina misstag och försöka ställa allt till rätta.

Det här borde inte handla om kommunpolitikers prestige utan om barnens välmående. När det kommer till familjehemsplaceringar måste man lägga resurser på att bygga ett skyddsnät runt de utsatta barnen med psykologer och beteendevetare som kan förstå och tolka hur barnen mår och vad de behöver.

När jag hörde pojkens ynkliga lilla röst "Jag vill hem" rullade tårarna på min kind och jag kände mig riktigt j-la förbannad. Jag vill inte se fler sådana här reportage. Jag vill inte läsa fler historier om barn som far illa och myndigheter som inte bryr sig.

Det här handlar inte om ett tragiskt fall. Det finns 20 000 barn i Sverige som är omhändertagna av socialtjänsten. Flera hundra tusen barn som lever med alkoholiserade föräldrar. Jag läste en siffra på 500 000 någonstans. Skrämmande.

Barn som inte vem om mamman ligger full hemma när man kommer hem från skolan, barn som tassar förbi en pappa som däckat i fyllan på soffan. Alla de tusentals barn som blir sexuellt utnyttjade, misshandlade och som lever med manodepressiva eller schizofrena föräldrar.

Detta vill jag höra politiker diskutera. Men när de hellre diskuterar om vad man ska dra av för städerskan Rut eller ej, då förstår jag att det kommer ta lång tid innan något görs.

Barn har inte valt sina föräldrar därför är det samhällets uppgift att hjälpa och skydda barn som far illa. I Sverige har vi en lag som utgår från föräldrars rätt till sina barn. Det borde snarare utgå ifrån barnens behov och rätt till en vårdande och kärleksfull förälder.

Redigerar-Lennart

Dödsbilden på Usama bin Ladin visade sig vara falsk.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hyllade redigerar-Lennart för att ha varit den som först ifrågasatte bildens äkthet.

Den bild som påstods föreställa en död Usama bin Ladin, och som cirkulerat i medierna, misstänktes vara falsk. Expressen valde därför att inte publicera bilden på sitt löp eller på sin förstasida. Tidningens chefredaktör Thomas Mattsson hyllade redigeraren Lennart Nilsson för att ha varit den som först ifrågasatte bildens äkthet. Han upptäckte det hela genom en enkel sökning på Google.
"Jag hade någon minut över så jag googlade något i stil med ”Usama bin Ladin dead” och kollade bildresultaten."

Genom sökningen på Google fick Lennart Nilsson upp den bild som sades föreställa en död Usama bin Ladin. Bilden var från sajten Peoplevoice.org och ytterligare en sökning, den här gången på hela söklänken, gav 75 träffar.
– Då får man ställa sig frågan om det är troligt att en nytagen bild generar så många träffar.

När han sedan tittade närmare på bildinfon på peoplesvoice.org såg han att bilden senast ändrats 29 april 2009, alltså två år innan Bin Ladin dödades.
"Varningsklockorna ringde rejält. Man ville ha en bild på en död Usama bin Ladin och så dyker den plötsligt upp. Om något är för bra för att vara sant så är det ofta inte heller sant" säger Lennart Nilsson.

Han fortsätter
"Jag tycker att vi skötte det här otroligt bra. Vi har publicerat bilden i tidningen men har då varit väldigt restriktiva med att påstå att bilden föreställer en död Usama bin Ladin"


redigerar-Lennart

Detta är jättelustigt för att:

1. Alla som vet vad internet är insåg att risken för att bilden är fejk är påtaglig.
2. De hyllar en medarbetare till skyarna för att denne googlade.
3. "Vi har publicerat bilden i tidningen men har då varit väldigt restriktiva med att påstå att bilden föreställer en död Usama bin Ladin." - Right, ingen lär dra den slutsatsen själv. Bra gardering!
4. "redigerar-Lennart"

Om jag vore homo...

Tittade på gårdagens avsnitt av kulturprogrammet Kobra som handlade om homofobi. Samtidigt som allt fler länder antar en öppnare attityd, så är homosexualitet mer provocerande än någonsin i andra delar av världen. Nyligen mördades en gayaktivist i Uganda efter att ha hängts ut i en tidning. Sorgligt.

Programmet fick mig att tänka på den låten "Bögarnas fel" med Grotesko. Sjukt rolig om man bortser från det faktum att det faktiskt finns homofober.



... och som motpol låten "Om jag vore homo"

Creeps will always find a way.

Gulp. Häromdagen fick jag se otrohetssajten Victoria Milan som nu har inlett en reklamoffensiv i Sverige. Reklam som uppmanar mig att göra mitt liv mer spännande genom att ha en diskret liten affär.

Viktoria Milan är en sajt för gifta och sambos där de ”100 procent anonymt & konfidentiellt” kan skaffa älskare/älskarinnor.





När det gäller reklamen (både utomhusenheter, hemsidan och filmen) är det väldigt svårt att ta det på allvar. Det känns så oproffsigt att man tror att de skämtar. Tur är väl det eftersom det faktiskt hindrar mig från att bli riktigt j-la upprörd.

Vart är världen på väg? Vad hände med etik och moral? Rätt och fel?

Vad kommer next? .... Söker du spänning och njutning i vardagen? Våldta någon!"

Jag har bara ett ord för hela grejen. Tragiskt.

The Phonehouse - med brallorna nere

Jag har precis tittat på Dokument Inifråns avslöjande reportage om "säljsekten" Phone House och jag tar mig för pannan.

Oj. Oj. Oj. Ikväll kl 22:00 ska VD:n medverka i Debatt. Det blir intressant :-)

Mellanchefer som skickade ilskna, oftast felstavade sms när säljet inte var till belåtenhet. Arbetsledare som skällde och peppade som furirer. Mobbing.

Sms som "Alla ska fan ha ett fokus och jobba hela tiden utan gnäll. Det är upp till en själv om man vill tjäna några pengar" känns ju varken upplyftande eller direkt motiverande.

Säljare som inte har någon som helst fast lön utan enbart provision. 12 timmars arbetsdagar med en genomsnittslön på 50 spänn. Jag mår dåligt.

Om någonsin ett företag stått fullständigt med brallorna nere efter ett journalistiskt wallraffande så är det Phonehouse. Hur de sedan väljer att jobba med krishanteringen efter avslöjandet är ju rent pinsamt.

■ Phonehouse VD Daniel Lindholm går ut med ett dokument som hävdar att en stor majoritet av medarbetarna är nöjda med sina arbetsförhållanden.
Att göra ett sådant statement efter en så skandalös avklädning är ungefär lika begåvat som om SJ säger: ”En stor majoritet av våra tåg går i tid” efter ett rejält snökaos.

■ Phonehouse öppnar en dialog med kunder/läsare på Facebook
Företaget har därmed bäddat för en kritikstorm det inte klarade av att hantera. hundratals kommentarer, en överbedövande majoritet av dem ilskna och besvikna, får inga svar.

■ Phonehose förklarar krig och ”rasar” mot budbäraren, SVT, och är till och med beredd att anmäla företaget.

■ Det som från början ”bara” var en pinsam avklädning av en företag med en brutal intern säljkultur har nu utvecklats till en ännu värre krissituation för Phonehouse.

Vad kunde Phonehouse ha gjort? Mediegurun Ronge har lösningen :-)

Företaget borde först som sist medgett att det som hänt är bedrövligt och måste åtgärdas, utan att samtidigt försöka bortförklara nyheten med argumentet att många medarbetare trivs. Det är lika irrelevant som att säga att de flesta plan kommer fram när ett precis har störtat.

Den uppsökande säljverksamheten på fältet lades ner. VD konstaterade surt att den ”inte var lönsam”. Han kunde istället ha sagt att verksamheten drevs på helt fel sätt och att den hetsande arbetsledarkulturen mot de anställda där också lett till dålig verksamhet. En liknelse kunde vara: ”Det här blev en helt murken gren på ett i övrigt friskt träd och därför har vi nu kapat bort den. Vi ska nu ha interna chefsutbildningar så den här sorgliga historien förhoppningsvis inte ska upprepas”.

VD:n Daniel Lindholm har förlängt pinan och sett till att krisen för företaget fortsätter, kanske har han genom sina misstag också dribblat bort sina chanser att få behålla jobbet.

Det är att krishantera genom att kasta hinkar med bensin istället för vatten på brasan.

Terroristen från Tranås

Terrorismen har gjort sin debut i Sverige. Personligen vet jag inte om vi kan uttrycka oss i termer av terrorism eller om det bara var en ensam galning. Förhoppningsvis det sistnämnda men faktum kvarstår att förmodligen sitter det en hel del nöjda Sverigedemokrater i vårt land och gnuggar händerna. I deras värld kommer mannen som tack och lov bara sprängde sig själv inte från Tranås utan från Iraks huvudstad Bagdad.

Sverigedemokraterna lär jubla inombords den här dagen då en terroristen från Tranås gav dom en vitamininjektion som hette duga. Med det vill jag absolut inte förminska det som den hemska mannen från Tranås försökte genomföra. Men vi kan inte straffa hela folkgrupper kollektivt för att det finns idioter bland dem.

Studenten som blev Jihadbombare

Hur kunde det bli så här? I min värld kom en 11-årig pojke hit till Sverige med drömmar som inte inrymde att han skulle bli självmordbombare flera år senare. Därmed vill jag inte förminska det fruktansvärda han försökte göra. Det var tur att han misslyckades totalt med sina planer att sprida kaos och död omkring sig.

Länge leve Facebook!

OK, jag erkänner. Jag är en facebook-nörd. I love it! Igår fick jag ett mail från en vän jag träffade i Thailand när jag var ute och reste för 11 år sedan!! Är inte det härligt?!

Diskussionen angående social medier och huruvida vi är sociala i verkligheten börjar gå mig på nerverna. Varför göra skillnad? För mig är det samma sak. Jag skiljer inte på vad jag skriver på facebook, bloggen mot vad jag gör in real life. Nätet för mig är minst lika mycket real life.

Jag träffar och lär känna människor på olika arenor, olika platser. En ”social” person kan beskrivas som en sådan som har en kompetens/förmåga att samspela med andra personer. Att vi sedan väljer var vi vill umgås, interagera, umgås, är självklart upp till var och en.

Det är en dock en stor skillnad på hur vi möter människor ansikte mot ansikte och hur vi möter varandra på nätet. Oavsett huruvida jag vill eller inte. När jag möter en annan människa på en fest eller annan sammankomst så är oftast en av de första frågorna: ”Vad jobbar du med?” Och så får vi svar. Och så har vi – omedvetet – bildat oss en åsikt.

För det är klart... en läkare, psykolog, eller reklamare hamnar förmodligen mer i fokus än IT-konsulten. Hur intressant är egentligen en IT-konsult :-) OK. Jag känner en och han ÄR intressant. (Oj, nu slirade jag visst ifrån ämnet)

Möter du en person som svarar att hon är hemmafru blir bemötandet ett annat än om hon svarar att hon jobbar på ICA. Oavsett vad jag vill, oavsett vem jag möter lägger jag människor i fack. Och jag agerar därefter.

De människor jag mött via nätet är befriat från just det filtret. Jag lär känna dessa personer på en helt annan grund. Oftast utifrån vad den personen skriver och vilka åsikter hon/han har. Det är också en av de härliga faktorerna med att vara ute och resa - att jag lära känna människor som jag aldrig i hela livet skulle tagit mig tid att lära känna på hemmaplan.

För mig är detta livet och verkligheten. Oavsett på vilken plats eller arena mötet med människan sker. Länge leve FACEBOOK!

Vad använder du facebook till?

För mig är det som att gå på fest en lärdagkväll och träffa/lära känna en massa trevliga människor men jag slipper lämna soffan ;-) Här håller jag mig ajour med det senaste skvallret, who's hot and who's not ;-) Dock tvingas man också utstå en hel del tråkiga och ointressanta statusuppdateringar ( det är OK för jag är inte så jävla rolig själv) Men när de flesta redan på onsdagen börjar räkna ner till FREDAGSMYYYYYYYYYYYYYYSET vill jag nog helst slå in en spiksko i pannan på någon. Men som sagt. Jag tar det goda med det onda.

Slöfockarna har sammanträde.

Såg du programmet "Ung och bortskämd" igår på SVT? Vilket underbart program, jag dör! 10 bortskämda snorungar som aldrig lyft ett finger.

24-åriga Dezirées mamma åker sex mil varje dag för att lämna frukost till sin dotter. Och städa hennes lägenhet. Och diska. Dezirée har ju så mycket att göra med naglarna, och med sina extensions.



“Om mina föräldrar sa nej skulle jag nog bli arg, men jag har aldrig varit med om det, så jag vet inte”, säger Karolina som får köpa allt hon vill på pappas kort. Dessutom lagar han all hennes mat, diskar, städar och agerar taxichaufför.

Vilka snorungar SVT har rotat fram till den nya realityserien ”Ung och bortskämd”. Tydligen väckte programmet ramaskri men jag tyckte det var mest underhållande. Inte minst för slöfockarnas underbara citat. “Alltså jag skrubbar ingenting förutom möjligtvis mitt ansikte,” säger Lorenzo vars största intresse är att spegla sig.

BBC:s förlaga har titeln “Young, dumb and living off mum”. I den svenska titeln är ordet dum borttaget. Jag förstår först inte varför. Men kanske för att allt i slutändan faller tillbaka på föräldrarna. “Ung, bortskämd med dumma föräldrar” vore den riktiga titeln.

Klicka på bilden för att se programmet du med :-)



Ps. What’s up med att det alltid ska vara en värmlänning med i alla dokusåpor? Ds.

En klassiker ... "Jag och många med mig tycker..."

Så var söndagen här...

Jag och Lukas har haft en riktigt skön helg och fått ladda batterierna ordentligt. Helgen har innehållt filmen "Draktränaren", besök på Barnpalatset tillsammans med broder och hans barn och igår smaskig middag hos Marita. Ikväll avslutas den med att jag jobbar några timmar på gymet och sedan ska jag träffa Filip. Life is good :-)

Nu sitter Lukas och färglägger lite teckningar som jag skrivit ut från datorn. Sonen gillar läskiga saker som drakar och monster men det är svårt att finna roliga målarböcker ... Internet is da shit! Jag vet inte var han fått detta intresset ifrån? Hemma har han aldrig fått titta på läskiga filmer eller spela spel innehållande våld ... ehh kanske just därför. Det man inte får göra bli intressant eller?

Vet inte hur jag kom och tänka på diskussion "små killar och våld". Jag har svårt att ta ställning och vara konsekvent. Jag har aldrig köpt leksakspistoler eller svärd (men vattenpistoler har varit OK - snacka om dubbelmoral ;-) Trots att han inte haft våldsleksaker eller sett filmen har han ändå lekt Star Wars. Han har skjutit och fäktats med pinnar istället. Jag har sagt "NEJ, man får inte sikta på folk!!" Men om jag tänker efter... vad ska barnen sikta på då, när de lekar StarWars? ... Träden?!

Precis som så många andra diskussioner handlar det för mig om utbud och efterfrågan. Inget utbud = ingen efterfråga? Dock stämmer ju inte det riktigt i detta fall. Jag tror att många med mig (ha ha ett klassiskt uttryck som jag ogillar att använda ) inte gillar vapenlekar men där barnen ÄNDÅ leker denna typ av lekar. Vissa saker går liksom inte att hindra, oavsett hur provocerade vi vuxna känner oss av det...

Läskiga drakteckningar - politiskt inkorrekt?

Det är fint att vara morgonpigg.

Jag är en kvällsmänniska. Det är på kvällarna som jag är mest kreativ. Jag gillar inte att gå upp tidigt och stressa iväg på morgonen. I Sverige känns det som om man är en bättre människa med högre moral om man är på jobbet tidigt (rätta mig om jag har fel). Ligger det inte något i den svenska moralen att morgonstund har guld i mun?

Jag jobbar gärna sent på kvällen men det kan ses som lite maniskt, något som bara är för arbetsnarkomaner och personer som brinner för något. Nackdelen är att jag oftast får för lite sömn och är trött på morgonen. Jag väljer alltid sovmorgon om jag har möjlighet. Men plötsligt händer det. De dagarna jag tar mig upp en timma tidigare för att kunna hinna med ett träningspass på gymmet innan jag börjar jobba. Idag var en sådan dag och det känns lika bra varje gång.



När man har barn tvingas man att gå upp tidigt på morgonen. Jag har förmånen att inte behöva lämna förrän kl 08:30 när skolan börjar. Vi brukar gå upp kl 07:00 varje morgon och äta frukost hemma, lunch på skolan runt kl 12:00 och middag hemma senast kl 18:00. Måndag till fredag. Lördag som söndag. Försök förklara det för en spanjor ;-) I mitt Sverige borde alla få sovmorgon. Ut med den käcka morgonpiggheten och in med lite mer siesta och Espana.

Mångfald före enfald.

Är Sverigedemokraterna svenskvänliga eller främlingsfientliga?



Låt mig skriva några rader... I början av 1990-talet demonstrerade Sverigedemokraterna tillsammans med nazister som gjorde hitlerhälsningar vid Karl XII -statyn i Kungsträdgården. Sedan dess har partiet genomgått en förvandling, men det oförsonliga motståndet mot invandringen och det mångkulturella samhället är detsamma. Sverigedemokraterna har försökt att tvätta bort sin extremiststämpel och förtiga sina ideologiska rötter och idag hävdar partiet att man gjort upp med sin historia. Smart men dock inte sant... skinnskallarna rensades aldrig ut, de har bara bytt klädstil.

Det är känslor som riskerar att ta Sverigedemokraterna in i Sveriges riksdag i dag.

Hur hamnade vi där?

Rädslan för det främmande står sannolikt att finna i 1990-talets krångliga flyktingpolitik. Tiotusentals föräldrar flydde med sina barn undan krig och idioti i sina hemländer för att söka ett nytt liv. Självklart fanns också kriminella som utnyttjade dessa folkströmmar. Men Sverige tvingade dessa människor till åratal av passivitet på förläggningar. De var förbjudna att jobba och skulle med utsökt svensk attityd tas om hand i väntan på ett ja eller nej om de fick stanna.

I dag är alla politiska partier eniga om att det där var fel. Snabbt i arbete och snabb inlärning av svenska språket är bästa integration. Hur man åstadkommer det är en av de viktigaste politiska frågorna framöver. Men stor skada har skett pga den misslyckade integrationspolitiken.

Sverigedemokraterna lägger skulden för nästan allt ont i samhället på de som är olika. Vi har en våldtäktsvåg i Sverige eftersom vi har muslimer i landet. Pensionärerna i Sverige har det dåligt eftersom invandrare kostar så mycket i bidrag. De försöker göra det individuella ansvaret att inte begå brott till en etnisk skuld. I Sverigedemokraternas reklambudskap figurerar inte människor. Det är bidragstagare i burka som springer ner en gullig svensk tant med rullator mot ett bord fullt med pengar. Osmakligt, tragiskt men humoristiskt. Ett skämt!

Få lyfter blicken i debatten om Sverigedemokraterna. Att Sverigedemokraternas retorik bygger på att skrämma upp folk är inget nytt, men det är lite intressant att analysera partiets kärnväljare. Merparten är män på landsbygden (mindre orter och förorter) med små inkomster. Arbetslöshet och låg utbildning är också kännetecknande för gruppen i stort.

Det finns en inneboende känsla hos många att samhället springer ifrån dem, att utveckling är något som associeras med företagsnedläggningar och neddragningar i samhällsservice. Det finns en längtan tillbaka till ett samhälle där kroppsarbete är högt värderat och arbetarklassen klarar sig bra på grund av att man har jobb och inkomst. Rädslan som dessa människor känner måste tas på allvar. Det är när arbetslösheten är hög som de största motsättningarna inom ett samhälle förs upp till ytan, antingen mellan exempelvis rika och fattiga eller mellan infödda och invandrare. Integrationen och flyktingpolitiken är inte lika intressant att diskutera när arbetslösheten är låg, för att människor inte känner samma rädsla för sitt eget uppehälle.

Rädslan för att förlora sitt jobb, att inte lyckas få ett jobb, att inte finna en livspartner, att inte kunna betala räkningarna, är alla exempel på oro som är befogad. Det är detta som politiken måste ta fasta på ifall man på allvar vill verka antirasistiskt. Någon borde ta på sig rollen att ta dessa människors oro på allvar. Vilka politiska partier är beredda att ta upp frågan?

Jag gillar inte främlingsfientlighet. Jag gillar olika. Jag föredrar mångfald före enfald.

Katt vs Boyfriend

Pratade med Lina häromdagen om att vara singel... både fördelar och nackdelar. Vi kom båda fram till att ibland skulle det vara nice att ha någon att mysa med, men att man kanske inte känner sig redo att gå in i något nytt..

" Ja, själv funderar jag på att skaffa mig en katt" säger min kära vän helt plötsligt.
En katt?? Hur tänkte hon där? Att jag inte bryter ihop... Snillen spekulerar :-)

Nej, då väljer jag hellre pojkvän. Förstår tanken men lite för hårigt för min smak :-)

Vi byter ämne. Aftonbladet är kanske en av de tidningar som skriver mest strunt men alltid hittar jag något som fångar mitt intresse. Visste du att en av fem föräldrar ångrar namnet de givit sitt barn .. och guess what? Jessica är med på listan över barnnamn som föräldrar ångrar mest :-). Känns ju bra att ligga i topp på något!



http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article7466608.ab

Blekfeta män förstör våra stränder!

Måndag och dax att jobba efter 3 veckors fantastiskt skön ledighet. Startade morgonen med en löprunda vid Mossen och sedan ett effektivt styrkepass. I love träning!

Detta är första året som jag tagit så här lång semester hemma i Sverige, och just känslan av att inte ha något inplanerat är verkligen underskattat. Balsam för själen! Dessutom mjukstartar jag lite denna veckan för sedan har jag en vecka semester kvar.. Har verkligen laddat batterierna så det ska bli kul att komma tillbaka till jobbet idag. Utmaningar ? Bring it on :-)

När jag kom till jobbet idag hängde ett gäng ballonger inne på mitt kontor med texten "Välkommen tillbaka chefen!" Hur många får ett så varmt välkomnade tillbaka efter semestern? Thanks! :-) Ni är bara bäst!

Kan inte låta bli att skriva några rader om Aftonbladets roliga (eller sorgliga - kan inte bestämma mig för vilket) artikel: Blekfeta män förstör våra stränder!



http://aftonbladet.se/debatt/article7474772.ab

Peter Siepen:

"Låt inte kroppen förfalla bara för att ni har familj! Sommar, sol och bad – underbart, eller hur? Men det finns dock ett litet orosmoln, den svenska mannens usla badmode och generösa fysik. Det verkar som att något händer med männen när de bildat familj. Jag får en känsla av att de ger upp när de har sitt på det torra. Och ofta är det inte bara på modefronten, utan även kroppsligt. När hanen inte är en jägare längre behövs inte estetiska och fysiska attribut på samma sätt som när vi är singlar.

De illasittande surfshortsen har invaderat de svenska stränderna och tvingat mig till reträtt bakom en stubbe eller buske. Sen får vi inte glömma gubbarna som haft samma badbyxa typ hela livet. Hur fräscht känns det när brallan är sönderblekt och hängig? Det är lätt att avfärda min goda fysik med att den skulle bero på genetiska förutsättningar. Men av fyra syskon är jag den enda som har tvättbräda, de andra kör med torktumlare"

Rätt eller fel?? I min stilla ro ler jag och tänker om den här artikeln hade varit skriven om kvinnor... oj oj oj :-) Därmed stänger vi ämnet för dagen.