Jag mår dåligt. Inget gör mig mer upprörd eller illa till mods än när barn far illa. Ikväll tittade jag på programmet Uppdrag Granskning som visade myndighetsmissbruket i Marks kommun med familjehemsbarnen. Kommunen har lyckats visa både okänslighet, inkompetens, feghet, prestige, och fullkomlig idioti.
De båda syskonen trodde de skulle vara borta några timmar. Men de fick aldrig mer komma hem till gården där de vuxit upp.
Familjehemmet som fråntogs barnen utan förvarning och samarbete har stridit i ett år mot myndighetsmissbruket. Ikväll ska det beslutas huruvida barnen får komma hem igen eller inte.
Det som gör mig mest beklämd när jag ser Uppdrag Granskning är hur socialtjänsten i Marks kommun inte tar ansvar för sitt misslyckande. De vet att de gjort fel men ljuger och skyller ifrån sig hellre än att rakryggat ställa sig upp och erkänna sina misstag och försöka ställa allt till rätta.
Det här borde inte handla om kommunpolitikers prestige utan om barnens välmående. När det kommer till familjehemsplaceringar måste man lägga resurser på att bygga ett skyddsnät runt de utsatta barnen med psykologer och beteendevetare som kan förstå och tolka hur barnen mår och vad de behöver.
När jag hörde pojkens ynkliga lilla röst "Jag vill hem" rullade tårarna på min kind och jag kände mig riktigt j-la förbannad. Jag vill inte se fler sådana här reportage. Jag vill inte läsa fler historier om barn som far illa och myndigheter som inte bryr sig.
Det här handlar inte om ett tragiskt fall. Det finns 20 000 barn i Sverige som är omhändertagna av socialtjänsten. Flera hundra tusen barn som lever med alkoholiserade föräldrar. Jag läste en siffra på 500 000 någonstans. Skrämmande.
Barn som inte vem om mamman ligger full hemma när man kommer hem från skolan, barn som tassar förbi en pappa som däckat i fyllan på soffan. Alla de tusentals barn som blir sexuellt utnyttjade, misshandlade och som lever med manodepressiva eller schizofrena föräldrar.
Detta vill jag höra politiker diskutera. Men när de hellre diskuterar om vad man ska dra av för städerskan Rut eller ej, då förstår jag att det kommer ta lång tid innan något görs.
Barn har inte valt sina föräldrar därför är det samhällets uppgift att hjälpa och skydda barn som far illa. I Sverige har vi en lag som utgår från föräldrars rätt till sina barn. Det borde snarare utgå ifrån barnens behov och rätt till en vårdande och kärleksfull förälder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att kommentera. Det uppskattar jag!