Idag har jag varit låg. Jag har gråtit från och till. En av mina vänner har förlorat sitt barn. Så fruktansvärt, så orättvist. Jag finner inga ord. Allt känns futtigt att säga i jämförelse, inga ord eller handlingar som kan trösta och ta bort deras smärta.
Jag går hem och pussar lite extra på Lukas idag, håller honom en stund längre. Tänker på hur tacksam jag är som har honom. Livet är skört.
His journey has just begun.
Tänk Er inte honom som någon som givit sig av,
hans resa har bara börjat.
Vi lever många liv,
och det på jorden är bara ett
Tänk Er att han vilar från sorger och tårar
på en plats fylld av värme och trygghet
där man inte räknar dagar eller år.
Tänk Er hur han önskar att ni visste
att inget utom Er sorg kan dö.
och tänk Er honom levande i hjärtat
på dem han vidrört.
För ingenting älskat kan någonsin gå förlorat
Och han var oändligt älskad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att kommentera. Det uppskattar jag!