söndag 26 september 2010

Roliga vuxenlekar som ex "nattrace"

Sitter och funderar över livet... Lukas är snart sex år, vad fort tiden har gått. Att få barn är den ultimata paradoxen. Det var den lyckligast tiden, men också den värsta röran jag någonsin kunde föreställa mig. Lukas kolik och sömnbristen var en tortyr. Vem hade trott att jag skulle förvandlas från rationell och förnuftig till fullständigt irrationell och tokig. Jag blev en zombie.

Lukas, den nya chefen i familjen. Tyrannisk men gullig, vars krav var oupphörlig och oftast omöjlig att tyda. Den nya arbetsbeskrivningen? Personlig service 24 timmar om dygnet... Blotta tanken får mig att genast vilja sätta mig ner med en gin och tonic.

Vår vuxna relation innebar en konstant poängräkning.. Vem känner till leken "nattracet" också känd som "Vem blinkar först"?

Det går till så här: Klockan är tre på natten. Lukas är vaken (igen) och skriker (igen). Vi är båda vakna. Vi hör honom båda två, men ingen rör sig. Jag väntar stillatigande på att han ska gå upp. (Han måste väl veta att det är hans tur denna gången?), medan han, mästare på denna lek, spelar död (eventuellt lägger han in en snarkning då och då). Han kan inte höra skriken för han sover djupt. Vem ger upp och stiger upp först?
Eller så kör man en elakare version av "avancerat nattrace". Puffa till mannen när babyn skriker och säg "Det är din tur, jag tog honom förra gången." Fast det hade inte varit någon förra gången. Du har sovit hela tiden men det har inte mannen någon aning om ;-)

Föräldraskapet utvecklar vårt liv, men krymper samtidigt vårt sätt att leva. Vi är vana att göra som vi vill. Men när drinken kolliderar med pipmuggen måste vi välja. Vi väljer pipmuggen men ibland kunde jag inte låta bli att fantisera om hur det hade varit att sjunka ner i vilstolen med ett glas champagne i handen istället. Det var sex år sedan, känns ganska avlägset idag. I jämförelse känns det ganska enkelt att vara förälder. Jag säger bara S-Ö-M-N! Att få vara utvilad i da shit!

OM (jag sade inte när utan OM) jag någonsin kommer få fler barn, ska jag se till att jag och min partner värnar om varandras välmående och hälsa, istället för att ingå en slags poängräkning om vem som gjort mest. Det är vad vi gör för varandra som i slutändan leder till ett lyckligare förhållande. Fråga inte vad din partner kan göra för dig; fråga vad du kan göra för din partner.
En förutsättning för detta är dock att din partner har samma tankesätt ;-)


Lukas den nya chefen i familjen

tisdag 21 september 2010

Fem gånger mer kärlek!

Tisdag - en vanlig vardagkväll. Hämta Lukas på skolan, handla, laga mat och sedan en liten stund tillsammans innan det är dags för honom att sova. Som de flesta andra vill jag vara en bra förälder. Dagarna går så fort och vi har ju inte så många timmar att umgås när man kommer hem efter skolan... Den lilla tid vi har, vill jag ska vara givande. Jag försöker därför umgås en liten stund varje dag även på vardagarna, laga mat tillsammans, baka, spela spel eller något annat som Lukas tycker är kul. Idag har vi byggt modelldrakar från boken Drakologi :-)


Håller just nu på och läser en bok som heter "Fem gånger mer Kärlek" skriven av KBT-psykologen Martin Forster. Kort sagt handlar den om att ge sitt barn fem gånger mer kärlek som kritik, tjat, tillsägelser och gränser. Om att ta tillvara på tiden och att umgås med sitt barn en liten stund varje dag. Jag tycker att den verkar vara intressant och späder inte på något dåligt samvete utan förstärker det som redan fungerar och få en så bra relation som möjligt. Rekommenderas :-)

söndag 19 september 2010

Mångfald före enfald.

Är Sverigedemokraterna svenskvänliga eller främlingsfientliga?



Låt mig skriva några rader... I början av 1990-talet demonstrerade Sverigedemokraterna tillsammans med nazister som gjorde hitlerhälsningar vid Karl XII -statyn i Kungsträdgården. Sedan dess har partiet genomgått en förvandling, men det oförsonliga motståndet mot invandringen och det mångkulturella samhället är detsamma. Sverigedemokraterna har försökt att tvätta bort sin extremiststämpel och förtiga sina ideologiska rötter och idag hävdar partiet att man gjort upp med sin historia. Smart men dock inte sant... skinnskallarna rensades aldrig ut, de har bara bytt klädstil.

Det är känslor som riskerar att ta Sverigedemokraterna in i Sveriges riksdag i dag.

Hur hamnade vi där?

Rädslan för det främmande står sannolikt att finna i 1990-talets krångliga flyktingpolitik. Tiotusentals föräldrar flydde med sina barn undan krig och idioti i sina hemländer för att söka ett nytt liv. Självklart fanns också kriminella som utnyttjade dessa folkströmmar. Men Sverige tvingade dessa människor till åratal av passivitet på förläggningar. De var förbjudna att jobba och skulle med utsökt svensk attityd tas om hand i väntan på ett ja eller nej om de fick stanna.

I dag är alla politiska partier eniga om att det där var fel. Snabbt i arbete och snabb inlärning av svenska språket är bästa integration. Hur man åstadkommer det är en av de viktigaste politiska frågorna framöver. Men stor skada har skett pga den misslyckade integrationspolitiken.

Sverigedemokraterna lägger skulden för nästan allt ont i samhället på de som är olika. Vi har en våldtäktsvåg i Sverige eftersom vi har muslimer i landet. Pensionärerna i Sverige har det dåligt eftersom invandrare kostar så mycket i bidrag. De försöker göra det individuella ansvaret att inte begå brott till en etnisk skuld. I Sverigedemokraternas reklambudskap figurerar inte människor. Det är bidragstagare i burka som springer ner en gullig svensk tant med rullator mot ett bord fullt med pengar. Osmakligt, tragiskt men humoristiskt. Ett skämt!

Få lyfter blicken i debatten om Sverigedemokraterna. Att Sverigedemokraternas retorik bygger på att skrämma upp folk är inget nytt, men det är lite intressant att analysera partiets kärnväljare. Merparten är män på landsbygden (mindre orter och förorter) med små inkomster. Arbetslöshet och låg utbildning är också kännetecknande för gruppen i stort.

Det finns en inneboende känsla hos många att samhället springer ifrån dem, att utveckling är något som associeras med företagsnedläggningar och neddragningar i samhällsservice. Det finns en längtan tillbaka till ett samhälle där kroppsarbete är högt värderat och arbetarklassen klarar sig bra på grund av att man har jobb och inkomst. Rädslan som dessa människor känner måste tas på allvar. Det är när arbetslösheten är hög som de största motsättningarna inom ett samhälle förs upp till ytan, antingen mellan exempelvis rika och fattiga eller mellan infödda och invandrare. Integrationen och flyktingpolitiken är inte lika intressant att diskutera när arbetslösheten är låg, för att människor inte känner samma rädsla för sitt eget uppehälle.

Rädslan för att förlora sitt jobb, att inte lyckas få ett jobb, att inte finna en livspartner, att inte kunna betala räkningarna, är alla exempel på oro som är befogad. Det är detta som politiken måste ta fasta på ifall man på allvar vill verka antirasistiskt. Någon borde ta på sig rollen att ta dessa människors oro på allvar. Vilka politiska partier är beredda att ta upp frågan?

Jag gillar inte främlingsfientlighet. Jag gillar olika. Jag föredrar mångfald före enfald.

onsdag 15 september 2010

Perspektiv på tillvaron...

Kommer ibland på mig själv att jag sitter och tittar ut genom fönstret och längtar mig bort till något spännande aventyr. Jag är fortfarande ett barn i själen. Jag har inte blivit gammal, bitter, cynisk eller tråkig. Jag intresserar mig fortfarande för de små tingen i livet och mindre för de stora. Jag har fantasin i behåll och välkomnar fortfarande både jultomten, påskharen och tandfén. Jag längtar efter upplevelsen och nuet. Varje gång jag sätter mig vid pysselbordet försvinner tid och rum. Det är som jag kastas tillbaka till barndomens klipp och klistrande. Just då står tiden stilla och skänker mig oerhörd sinnesro.

Ibland behöver jag få perspektiv på tillvaron. Mina arbetsuppgifter är inte viktigare än att resultatet av dem är bortglömda om fem år. Tid är verkligen pengar. Tid är livskapitalet. Jag är ett barn i själen som vill fortsätta att leka.

lördag 11 september 2010

Erre fika så erre!

Lördagmorgon - nice! Älskar lediga helger som ger utrymme för att komma ikapp lite.. Vara med Lukas, sova något längre på morgonen, pannkaksfrukost eller brunch, tid att laga en riktigt god middag. Inga tider att passa utan bara vara Human Being snarare än Human Doing. Livet är härligt och jag tar gärna tillfället i akt att sätta lite guldkant på vardagen! Nu först grillfest på ISGR och sedan fika i trevligt sällskap!

Det finns inget som dödar mig mer än vardag, rutiner och måsten. Får lite lätt ångest av att så många familjer lever sina liv på rutin. Fredagsmys med Idol och en bag in box. (No offense - passar säkert många men inget för mig tack!) Det ska vara gott att leva - Ja tack! till lite mer överraskningar, glamour och champagnefika i vardagen! Erre fika så erre!


Make a memory...

Vissa dagar betyder mer än andra...



fredag 10 september 2010

And so the lions fell in love with the lambs...

Visst kan livet vara alldeles underbart? Idag blev det ett extra härligt avslut på veckans arbete då en av våra kära medlemmar lämnat en mycket fin flaska champagne på mitt kontor. Den ska jag njuta av nästa helg. Denna helg ska jag tillbringa tillsammans med Lukas. Idag blir det fredagsmys, imorgon ska vi på Barbeque party på ISGR och vi avslutar söndagen med biobesök i sällskap av Lukas kompis Erik. En mycket trevlig helg med andra ord!

Har kollat på Twilight nu (I know I'm late). Blev förälskad i första filmen ( jag är en sucker för storys om omöjlig kärlek) men efter att ha sett New Moon har jag mindre förståelse för den hysteri som uppstått kring filmen. Den är vackert filmad men utöver det känns det inte som det finns mycket att titta på. Tråkig tjej utan personlighet (Bella) börjar på ny skola och träffar feminin vampyr (Edward). Edvard berättar för Bella att han är farlig. Edward glittrar... Jag blir inte direkt berörd av kärleksrelationen, jag blir heller inte skrämd, för allt är så uppenbart och den action som bjuds känns mest som ett tidsfördriv. I don't get it!


Om man gillar Romeo och Julia stuket om omöjlig kärlek och romantik rekommenderar jag istället filmen "Pianot" Det ÄR en film som berör!

onsdag 1 september 2010

They bring me to you...

Avslutar onsdagkvällen med hjärta, smärta och en grymt skön sång :-)

Jag önskar dig...

Jag önskar dig ingen bekväm
och lätt väg
som kringgår alla hinder och
besparar dig varje ansträngning.
Men jag önskar att du finner den väg
som för dig är den rätta.

Jag önskar att du får sällskap
inte bara med människor som alltid ler,
som ständigt skämtar
och aldrig gör några misstag.
Jag önskar att du får vara tillsammans med människor som är ärliga
och som du förbehållslöst kan
anförtro dig åt.

Jag önskar dig inte bara
solskensdagar på din väg.
Men jag önskar att du ska kunna
glädja dig över de första solstrålarna
efter en lång regnperiod.






Idag har jag och Lukas bakat kokosbollar