onsdag 27 april 2011

Otryggare kan ingen vara

Min nya bok är "Otryggare kan ingen vara" skriven av Bengt-Åke och Agneta Kras.

Otryggare kan ingen vara är en sann berättelse om några barn som tvingas växa upp med en mamma som inte kan ta hand om sig själv – och än mindre dem. Mitt i det svenska välfärdssamhället lever de tre syskonen i en otrygghet som gränsar till det ofattbara. De är helt utlämnade åt mammans ansvarslösa beteende och hennes lika omdömeslösa val av män.

Fadern till det äldsta barnet, försvinner snart ur bilden och pappan till de båda hamnar på anstalt efter att ha dömts för hustrumisshandel och skadegörelse. Sedan följer en rad styvfäder, av vilka en har mördat sin hustru och sina två barn bara ett par år innan han flyttar in. En annan gömmer ett laddat gevär i lägenheten och misshandlar både mamman och barnen. Det är en barndom fylld av alkohol, knark, misshandel, mobbning, svält och hot. Dottern tvingas som liten flicka ta hand om både hushållet och sin berusade mamma. Äldste sonen, som lider av en cp-skada, får i tonåren uppleva hur hans mamma stjäl hans pensionspengar och låter honom svälta. Och yngste sonen blir tidigt kriminell och narkoman och avlider endast 25 år gammal i en bilolycka.

Lite mer som grottbjörnens folk.

Jag är lite sugen på att läsa boken "Skymningssång i Kalahari" av Lasse Berg. I boken beskriver han hur vi idag lever ett helt annat liv än det vi genetiskt är skräddarsydda för. Att bo ensam, leva i städer, att underordna sig – historiskt sett är dessa fenomen svindlande nya. Inte konstigt att vi blir stressade! Våra gener har inte anpassat sig.

Lasse tipsar oss hur vi kan må bättre.

Kommunicera mera. De sociala medierna är väl anpassade till ett av våra äldsta behov: att prata och ha koll.
Samlarfolket pratade ständigt, babblade och skämtade om allt. Det var nödvändigt att ha koll på varandra: Var är du? Vad gör du? Hur mår du? Men ögonkontakt och beröring var också en viktig del av kommunikationen. Det saknar många människor i dag.

Promenera varje dag och helst med en kompis. Jogga ibland längre sträckor. Samlarfolket vandrade ungefär sex kilometer per dygn, aldrig ensamma. Ibland sprang de längre sträckor.

Jobba drygt två timmar om dagen. Samlargruppen på cirka 30 personer delade upp sig för att leta mat. Små ”arbetsgrupper” på fyra-fem personer drog iväg och samlade. I snitt jobbade man 2,2 timmar om dagen. Resten av tiden
var inriktad på lek, gemenskap, vila.

Ha ingen chef. Var inte chef. Hos samlarfolket fanns inga hierarkier, inga hövdingar. Människan mår bäst av att bestämma själv, men i samarbete med andra.

Lev jämställt. Män och kvinnor levde jämställda i flera miljoner år. Hos samlarfolket fanns inte heller någon åldersdiskriminering.

Ät med andra. Välj naturliga råvaror. Laga maten tillsammans, dela och njut! I flera miljoner år samlade människan mat som hon (till skillnad från andra däggdjur) inte slukade direkt, utan tog med till sin familj. Man delade rättvist och åt i grupp. Inte så konstigt att vi även i dag mår bäst när vi gör måltiden till en ceremoni med nära och kära.

Prioritera cirka 30 nära relationer... Samlargängen bestod av ungefär 30 personer som levde ihop livet ut. Översatt till vårt samhälle är 30 personer en idealisk arbetsgrupp. Man kan vara kreativ och hålla sams dagligen. Det är också ett lagom stort gäng att bjuda på fest. Gruppterapier, som Anonyma Alkoholister och Viktväktarna, är framgångsrika. Vi tränar fotboll, körsång och annat, ofta i grupper av denna ursprungsstorlek.

...och skapa ett nätverk på cirka 150-200 personer. En samlargrupp mötte då och då fem till sex andra grupper – så totalt kände man till 150-200 människor. Det hände att folk bytte grupp, och att man fick barn över gruppgränserna.

Lös problem genom att prata. Att fly är livsfarligt!
Samlarna överlevde bara om de var enade. Självklart blev de arga och svartsjuka som vi, men de var tvungna att lösa alla konflikter fredligt genom att prata. Annars gick de under.

Dagis – ja tack! Hos samlarfolken flyttade spädbarnen från famn till famn. Barnen passades lika ofta av andra vuxna som av föräldrarna. De större barnen drog omkring i flock, nära de vuxna, lekte med varann, såg vad de vuxna gjorde, härmade. Nutida dagisbarn lever kanske i en miljö mer i enlighet med vårt ursprung än barn som är ensamma med en förälder?”

Vill du få en riktig lyckokick? Gör en annan människa glad. Vi är gjorda för glädje i grupp! Ingen lycka är så djupt mänsklig som den vi känner när vi gör andra glada.



Personligen tycker jag att det låter som mycket sunda idéer, förutom tanken att bara jobba 2 timmar om dagen. Har lite svårt att se hur jag skulle kunna klara att driva runt allt då? Men tanken är oerhört spännande! Jag älskar mitt jobb, men jag gillar att utmana mina tankar och invanda mönster. Undrar hur livet skulle se ut om jag bara jobbade 2 timmar per dag? Skum tanke.

tisdag 26 april 2011

Back in business.

Det var härligt att vara tillbaks på jobbet även om påskledigheten verkligen var helt ljuvlig och välbehövd. Sov till kl 11:00 igår vilket inte hänt på evigheter. Jag antar att min kropp sög åt sig och att det var precis vad jag behövde då.

Jag känner mig grymt stolt då jag trots massor av godis inte tagit en enda godisbit nu i påsk! Jag har avstått från socker och kolhydrater i snart en månad, med undantag från Italien då det blev lite bröd och en bakelse som slank ner ;-) Jag har kört ett strikt kostupplägg samt tränat mina 3 pass i veckan enligt överenskommelse. Belöningen är på god väg. Vågen visar nu - 3 kg och jag hoppas att det mestadels är fett som jag tappat. På fredag ska jag träffa min PT igen och då kan vi mäta lite mer exakt. Ska bli riktigt spännande...

Jag känner mig faktiskt sjukt motiverad och laddad. Jag orkar. Jag vill. Jag längtar.

Hemma känner jag mig också energisk. I påskhelgen rensade jag och toktvättade alla vinterkläder och förberedde för att gå ner i källaren. Kom inte längre än förberedde dock. Nu står det en fin hög med kartonger i mitt vardagsrum istället.

söndag 24 april 2011

Du är min Molle.

Jag älskar filmen "Micke och Molle" - en härlig tecknad film om vänskap mellan en räv och en hund...

Det finns vänner och så finns det vänner. Jag har några få riktiga vänner som jag känt sedan barndomen. Vi berättar allt för varandra och har delat både glädje och sorg. Tyvärr träffar jag dem alldeles för sällan, vissa bor inte ens kvar i Göteborg och några har tom flyttat från Sverige. Men varje gång vi ses är "VI-känslan" lika stor och allt känns så himla naturligt. I sommar kommer en av mina vänner hem från USA och hälsar på. Det kommer bli så härligt!

Jag har en speciell vän som står mig väldigt nära. Idag fick jag reda på att vännen alltid läser min blogg. Den här vännen är som en lysande stjärna, även om vi sällan träffas, så vet jag att min vän finns där. Det kommer små uppmuntrande och omtänksamma SMS. Det plingar alltid till vid rätt tillfälle... Det är som om min vän visste att jag behövde det JUST DÅ. En ängel som alltid vakar över mig.

Du vet vem du är. Tack för att du är mig nära.

lördag 23 april 2011

Kuckiliku - nu är det påsk!

No 90 Kleist

Påskafton och fortsatt underbart väder! Blev en tur till Marstrand och Carlstens fästning.

Historia - Fångarna på Carlsten

Att släpa sten till fästningsbygget var ett hårt arbete. För att få tillräckligt med arbetskraft infördes ett nytt straff i den svenska lagen: "Marstrandsarbetet". Från hela landet fördes då förbrytare som skulle ingå i arbetsstyrkan. De var mördare, stortjuvar, förfalskare och våldtäktsmän, men också enklare förbrytare som småtjuvar och lösdrivare. Straffets längd varierade från ett par år till livstid.

För att förhindra rymningar var fångarna försedda med en tvåkilos järnkula fäst med kätting runt ena fotleden. Besvärliga och rymningsbenägna fångar kunde få bära en så kallad järnkrona, ett fängsel som kunde väga upp till 36 kilo. Det hårda arbetet och de usla levnadsförhållandena gjorde att dödligheten var stor. Vissa vintrar dog upp till 20 procent av fångarna. Marstrandsarbetet avskaffades 1854 och de flesta fångarna flyttades då till Göteborg.














Avslutar med en vacker sång av Stefan Andersson som skrivit fina visor om Carlstens fästning.

fredag 22 april 2011

Såpbubblor i vinden.

Påskledigheten började fantastiskt! Härlig väder och jag och Lukas var ute hela dagen i parken, lekte och blåste såpbubblor. Bubblor som flyger iväg i vinden är något av det vackraste som finns.















torsdag 21 april 2011

Små citroner gula

Har påbörjat boken "Små citroner gula" skriven av Kajsa Ingemarsson.

Med en fot i Stockholm och en i barndomens trygga småstad tycker sig Agnes stå hur stadigt som helt. Hon har en familj som alltid ställer upp, ett bra jobb i restaurangbranschen, en pojkvän som älskar henne och en bästa kompis som hon känner utan och innan.
Eller? En efter en rasar byggstenarna i Agnes liv tills hela tillvaron rämnat. Men kanske är det som väninnan Lussan säger, att det i allas liv finns en vändpunkt. Kanske är det slumpen, kanske ödet. Kanske en insikt om att man måste skapa sitt eget liv. Små citroner gula är en charmig roman om att hitta sig själv, om kärlek och vänskap, om att våga chansa och våga välja.

Glad Påsk!

Önskar alla nära och kära en riktigt härlig påsk!



Platsen Gud glömde.

Idag befann jag mig på ett ställe som var rent skrämmande. Herregud hur kan det finnas så mycket skumma människor samlat på ett och samma ställe? Drogpåverkade, stökiga ungdomar, lösa hundar som skällde, alkoholister som gormade mm. Med risk för att trampa någon på tårna väljer jag att inte namnge platsen.

När jag och Lukas stod på hållplatsen och väntade på spårvagnen bestämde jag mig för att ta en taxi istället, eftersom det bara kändes så ofräscht att knö mig in i vagnen. Med risk för att låta som värsta snobben, kunde jag inte låta bli att känna en sådan oerhörd tacksamhet för att kunna välja taxialternativet som tog mig rakt hem till min trevliga lägenhet.

I samma stund jag skriver detta blir jag medveten om vilken segregation vi faktiskt har i Göteborgs olika stadsdelar, och då menar jag inte bara hudfärg utan socioekonomisk status. Tankesättet om att vi alla har samma möjligheter i livet kändes ganska frånvarande idag.

måndag 18 april 2011

Vilken färg är du?

Vi alla har olika personligheter/beteendestilar och här kan du förstå hur du kan bemöta din kollega, vän, familjemedlem eller partner. När du förstår vilken färg du själv har kan du också förstå andra.

Inte helt lätt. Själv ser jag nog mig som en blandning mellan röd och gul med en stänk av grönt. Jag är oerhört målfokuserad och ogillar långsamhet. Jag gillar planering och struktur men är inte dugg lugn och eftertänksam. Blå känns väldigt avlägset.

Tänk vad som händer när du är en grön person arbetar eller befinner sig i en blå miljö.. Kaos :-)

Röd person



Är målfokuserad, handlingskraftig, initiativrik och fattar gärna snabba beslut på egen hand. Rak och direkt i sin kommunikation.

Gillar: Makt över skeenden , handlingsfrihet och att fatta egna beslut. Testa nya saker och pressa gränser. Vill se resultat.

Ogillar: Långsamhet. Att ta order och bli styrd. Att inte ha kontroll och att misslyckas med målsättningar.

Andra kan uppfatta en röd person som: Orädd, modig, snabb och strategisk. Men av andra som inte är röda, alltför snabb, befallande, egoistisk, maktlysten och krävande.

Matcha en röd person: Utmana, bjud på motstånd. Ifrågasätt. Fokusera på väsentligheter, var kort och koncis. Bli inte för personlig om du vill nå fram med ditt budskap. Var tydlig i dina förväntningar

Ett möte bör... ...gå så fort som möjligt.

Gul person



Har en positiv livssyn, är flexibel, nyfiken och lösningsorienterad. Är ofta den som nickar engagerat när någon annan pratar (men det betyder inte att man håller med). Idéspruta. Tankar positiv energi från möten med andra människor. Är bra på att se och bekräfta andra. Brinner ofta för sin sak.

Gillar: Positiva människor. Bekräftelse och vänlighet. Att samarbeta med andra.

Ogillar: Tysta och slutna miljöer. Rutiner. Ovänlighet och detaljrika arbetsuppgifter.

Uppfattas av andra som: Dynamisk, engagerad, optimistisk och öppen. Men också egenkär, ytlig, snackig och känslosvallande.

Matcha en gul person: Ge feedback, visa intresse och nyfikenhet. Håll tempot uppe på möten. Tillåt idéerna att sväva ut och brainstorma. En gul persons styrka är glöden för arbetet men den slocknar om han/hon blir ifrågasatt för ofta.

Ett möte bör... ...finns inga bör. Mötet får ta den tid som behövs.

Grön person



Serviceminded och empatisk. Lojal och pålitlig. Har tålamod och vill gärna hjälpa andra. Lugn och eftertänksam. Säger sällan nej till uppdrag och sätter en heder i att slutföra sina jobb. Tänker först och pratar sen.

Gillar: Planering, stabilitet och struktur. Vill ha framförhållning och känna sig delaktig. Behöver få tid på sig att avsluta sina uppgifter.

Ogillar: Snabba förändringar och att inte bli lyssnad på. Otrygga arbetsförhållanden och att inte bli informerad i tid.

Kan uppfattas som: Lagspelare, lojal, uthållig och grundlig. Men också som långsint, lättsårad, ha svårigheter ta egna beslut och förändringsobenägen.

Matchas genom: Tvinga inte fram snabba beslut, en grön person behöver tid att tänka efter. Informera om förändringar i god tid. Prata hellre om förbättringar än förändringar. Ge tid och möjlighet att pricka av och avsluta.

Ett möte bör... ...ta så lång tid som du behöver.

Blå person



Är systematisk, metodisk och logisk. Är noggrann med regler. Fattar sina beslut och ger svar som bygger på fakta och inte på känslomässiga grunder. Noga med detaljer, många specialister är blå.

Gillar: Regler, logik, fakta och saklighet. Klara förutsättningar och säkra metoder som prövats förr.

Ogillar:
Känslomässiga konflikter. Beslut utan faktagrund. Irrationella personer och pressade situationer.

Kan uppfattas som: Behärskad, saklig, analyserande och kvalitetsmedveten men också som defensiv, petig, känslokall och konflikträdd.

Matchas genom: Var saklig och logisk i en diskussion. Gå på fakta, inte känslor. Kom överens om regler och riktlinjer. Ge tid för kontroll av detaljer och fakta.

Möte bör... ...ta den tid som det var sagt att det skulle ta. Är det en halvtimme, ska det vara en halvtimme.

söndag 17 april 2011

Fritt fall.

Lyssnar just nu på boken "Fritt fall" skriven av Eva Sanner. Har bara precis börjat men det känns som en härlig bok.

Berättelsen handlar om Lars, som mitt i livet tvingas nödlanda, ganska smärtsamt, och om hans väg tillbaka. Trött och utarbetad reser han till Malta för en veckas semester och lite vila, men väl där blir han kvar längre än han trodde var möjligt på en turistort under lågsäsong. Sakta vänjer han sig vid ett annat tempo, andra tankar, andra vänner än dem han brukade hänga med på barerna hemma. Under vistelsen dras han in i en organisation vars arbete nästan kostar honom livet.

Det här är inte en roman utan en bok om personlig utveckling. Det handlar om en människas utvecklingsprocess, från känslan av att vara drabbad av ödet till upplevelsen att verkligen leva sitt liv och vara på rätt plats i tillvaron. Det handlar om att hitta sin egen karta och leva efter den.

Fönster mot Italien

Precis kommit hem från Italien och det har varit en skön helg med god mat och goda rödviner. Trapani var en sliten sömnig hamnstad och vi bodde i gamla delen av stan med utsikt över hav och båtar. Vädret var av blandad karaktär. Fredagen var något kall, mulig och regning men på lördagen lyckades vi får några härliga timmar i solen ute på klipporna.

Sista kvällen vi var ute och åt så hände en något pinsam historia. På bordet fanns färskt bröd, en skål och en flaska olivolja. Jag och Filip diskuterade huruvida vi skulle doppa brödet i skålen eller om det eventuellt kunde vara ett askfat. Filip gick runt och kollade hur de andra gjorde i restaurangen och såg en italiens farbror doppa brödet i skålen. Han drog fingret i skålen och försäkrade sig om att det var ren.



Vi kör tänkte jag...och övertygade Filip "Men det är klart att det inte är ett askfat, det finns ju ingen som röker här inne." Efter ett tag kommer kyparen fram och viskar "Sorry, its an ashtray". Jag tittade på Filip och kunde snabbt konstatera att vi båda två önskade att vi befann oss någon annanstans just då. Nu i efterhand låter jag det bli en kul och minnesvärd historia.














onsdag 13 april 2011

3 % mindre fett.

Träffade min PT idag för en utvärdering av veckan som gått. Jag har varit duktig. Jag har ätit enligt överenskommelse samt tränat mina tre styrkepass i veckan.

Jag sade till henne att jag inte kände någon direkt skillnad men vågen visade -1 kg samt 3 % mindre fett på kroppen. Underbart!

Och till dig som nu tänker.. "Ja, men det är klart att vågen kan diffa beroende på hur mkt vätska du har i kroppen osv..." Förstör inte det roliga nu! Jag väljer att se det som fakta. I'm loosing fat :-)

Imorgon åker jag till Sicilien över helgen. På Sicilien finns det fantastiska tavernor med underbara goda rödviner samt bagerier med rykande färskt bröd. Jag väljer därför att njuta av minuset nu. Måndag är en annan historia :-)



Vem kan motstå ett glas rödvin med den här utsikten?

måndag 11 april 2011

Monkeybusiness.

Jag har en vän som har en son som hade ( notera hade ) ett gosedjur. Detta djur, en apa tappades olyckligtvis bort i helgen vilket fick katastrofala följder med en mycket ledsen kille och hysteriska föräldrar som inte kunde trösta.

Apan var inköpt genom Childhood Foundation på ICA. Det hela resulterar i att min vän först letar runt i området där hon bor hela helgen, dvs lördag och söndag i flera timmar utan resultat. Sedan åker hon runt till varenda ICA butik men lyckas ej få tag i någon ny apa. Hon kontaktar då Childhood samt ICA-koncernen för att se huruvida hon kan få tag i en ny apa. Hon sätter in en annons på blocket och Facebook ang "borttappad apa - någon som har en sådan?"

Jag bara döööör av skratt. Egentligen inte. För det är hur sött som helst och jag förstår att barnet gråter och föräldrarna har panik. Men ändå. Jag kan inte låta bli att le. Vi föräldrar är tokiga när det gäller våra barn. Och det sjuka är att jag hade gjort exakt samma sak.

söndag 10 april 2011

Nej... jag är inte bitter.

Helgen har njutits till fullo. 14 grader idag :-) Jag och Lukas tog oss till Slottskogen en stund, efteråt stack jag till gymet och körde ett snabbt styrkepass.

Ikväll blir det Manana med jobbet och baconlindade dadlar är min favorit... mums!
Känner mig som en bitter hagga som bara längtar efter kolhydrater. Klarar mig finfint utan potatis, pasta, ris, bröd men ge mig min frukt. NUUUUUU!

lördag 9 april 2011

Salivproduktion vid tanke på att få äta frukt.

Har nu kört LCHF i en vecka och mår ganska OK. Första dagarna kände jag mig lite yr och matt men det har blivit bättre. Tycker dock att det är lite tufft att träna utan kolhydrater i kroppen.

Jag har läst på massor om den här kosten och jag måste erkänna att det finns en logik bakom. Syftet med LCHF-metoden är att gå ned i vikt genom att hålla ned blodsockret. Alla kolhydrater omvandlas i kroppen till enkla sockerformer, vilket ökar blodsockernivån. Högt blodsocker ökar i sin tur insulinproduktionen. Höga insulinvärden förhindrar fettbränning och omvandlar kolhydraterna/sockret till fett som lagras i kroppen.

Alla som provat LCHF säger att de inte känner något sötsug efter ett par dagar. Jag längtar efter att sätta tänderna i en frukt, dricka juice på morgonen och äta lördagsgodis ;-) Vad är det för fel på mig??

Redan efter en vecka är jag trött på bacon, ägg, ost och grädde. När jag tänker på en apelsin så börjar det vattnas i munnen ;-) 8 weeks to go. Suck.

Kanske denna kosten inte funkar mig? Jag förstår att det måste vara det ultimata för de som älskar fet mat. För mig känns det bara ofräscht.

Jämför dessa frukostar och börjar grina ;-)

LCHF: ägg och bacon

Favoritfrukost: yougurt med hallon och valnötter, färskpressad apelsinjuice, ett smaskigt nybakat bröd. ( Rena kolhydratbomben )

Lek och rörelse

Idag kom första våren på riktigt. 12 grader ute... underbart! Vi tog en promenad till Vasaparken och spelade in vår egen träningsvideo "Lek och rörelse tillsammans med ditt barn" ;-) Gillar speciellt övningen "Spring ikapp ditt barn" ;-)