tisdag 31 maj 2011

Larvigt!

Alla träden vid Lukas skola är övertäckta av något som ser ut som spindelväv. Dessutom kryllar det av larver överallt - miljontals. Det äckligaste jag sett på länge! Jag har faktiskt ingen aning vad det är för typ av larver..





Lukas tidigare förskolelärare gav mig tipset om att det förmodligen är häggspinnmal.

Läs på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4ggspinnmal

Häggspinnmalen är en fjäril som i sitt larv-stadium lever i häggar. Larverna förpuppar sig och den kollektiva väven kokongerna gör så att hela trädet kan täckas i vit väv. Trädet kan då i folkmun kallas för spökträd. Trots att häggens löv helt kan ätas upp av larverna återhämtar sig trädet. Häggspinnmalen är även ofarlig för människan.

måndag 30 maj 2011

Now...build a great business!

Smaka på dessa namnen...

Brian Tracy - bästsäljande författare och professionell talare som har hjälpt mer än 4 miljoner människor att uppnå sina mål

Mark Thompson - världsberömd coach och expert på nyskapande och engagemang.

Dr Marshall Goldsmith - en världsauktoritet på att hjälpa framgångsrika ledare att bli ännu bättre. Genom att uppnå en positiv och varaktig förändring av beteende.

Sir Richard Branson - en brittisk industriman, mest känd för sina framgångsrika företag under "Virgin" varumärke och sina produkter. Han är också känd för sina extrema världsrekordförsök.

John Assaraf - en av de experter som är med i succéfilmen och boken The Secret. John är också en av Marshall Goldsmith School of Management's Distinguished tänkare.

Michael Dell - grundare av dataföretaget Dell Inc. Han skapade ett av de mest lönsamma datorföretagen i världen med en årlig försäljning på upp till 50 miljarder amerikanska dollar.

Bill Gates och Warren Buffett - rankad tvåa respektive trea på Forbes lista över miljardärer.


Just nu lyssnar jag på boken "Now... build a great business" skriven av Mark Thompson och Brian Tracy. Tillsammans har de gått samman med ovannämda personer i en bok vars idéer är lika inspirerande och tankeväckande som de är tillgängliga, praktiska och visat sig ge resultat.


Om du fick 100 miljoner.

På mitt arbete pratar vi mycket om värderingar. Vad har du för värderingar? Vad är viktigt för dig i livet? Om du fick 100 miljoner idag, vad skulle du göra då? Vad skulle du sluta göra?

Om du tar bort de elementära sakerna som du gör varje dag för att kunna få mat på bordet, betala hyra, ny bil, åka på semester ... Tänk om du kunde göra allt det där i morgon utan att du behövde fundera på om du har råd. Du behöver inte gå till jobbet. Vad är då kvar?

Jag skulle med största sannolikhet fortsätta jobba men minska ner på tiden för att få tid till andra saker jag brinner för. Det är just det där "annat" som jag är ute efter.

Vad är det för saker du gör när du känner att tiden står still? Vad är din passion? Vad du väljer (medvetet eller omedvetet) att värdesätta mest här i livet kommer att ha en dominerande påverkan på ditt liv. Det kommer att påverka dina val och det kommer att påverka hur lycklig du kommer att vara.

Detta med passion har jag själv funderat över i många år och för varje bok jag läste inom personlig utveckling växte min frustation. Jag har alltid älskat mitt jobb men jag kände att jag inte levde i harmoni med mig själv. Det var något som saknades, många gånger tänkte jag att livet måste vara något mer...

Idag har jag landat i mina värderingar och min passion. Men det har varit ett slitsamt arbete. Det krävdes att jag drog ner rullgardinen och aktivt börja säga nej till saker som jag egentligen inte ville göra. Saker som faktiskt inte var så viktiga..

Så mitt tips till dig är... dra ner rullgardinen du med. Lyssna på din inre röst. Vad längtar du efter?



Idag ska jag lyssna på mig själv
och skilja på mina egna
och andras drömmar.

Jag kommer att vila ifrån
andra människors förväntningar,
krav och skuldkänslor.

Jag vill stanna i min sanning,
medveten om att jag är bra
och duger som jag är.

En omtänksamhet och medkänsla
för andra och mig själv
driver mina handlingar.

Jag ger min härliga kropp
den kärlek och omsorg
den förtjänar.

Jag känner tacksamhet
för den jag är
och det rika liv jag har till låns.

(Maria Helander)

lördag 28 maj 2011

Vem packar din fallskärm?

För några veckor sedan var jag på ledardagar och vi fick göra en övning. Vi skulle då fundera och skriva ned namnet på de man har nära och litar på. Verkligen litar på.

Tänk dig att du skall hoppa fallskärm. Du har aldrig gjort det tidigare och du skall be någon av dina vänner eller familj att packa din fallskärm. Vi förutsätter att den som skall göra det inte har någon som helst erfarenhet av det. Vem skulle du välja? Fundera på det en stund….

Jag kan säga att det händer spännande saker i mitt huvud när jag börjar fundera på det.

Dagen du inte bör glömma.

Var inne och jobbade några timmar idag. Jag kör på nu även om jag känner mig sliten. Om 2 veckor är det nämligen jag som ligger med en färskpressad fruktdrink i min hand och sand mellan tårna. Yes, snart är det dags för Egypten! Härligt att ha något att se fram emot. Tjohoo!

Men. Tillbaka till nuet. Imorgon är det Mors Dag. Förra året lade jag en käck kommentar till Lukas pappa i stil med "Jag vill inte låta anklagande men det hade varit trevligt om du kom ihåg Mors Dag, eftersom Lukas knappast själv kan hållas ansvarig för det."
I know. Sometimes låter jag som en bitch. Sorry!

Detta året kom han dock ihåg Mors Dag. Ett fantastiskt fint blomsterarrangemang i kruka, 2 st paket smarriga färska jordgubbar, en kylskåpsmagnet med härligt ordspråk samt en flaska Amarone. Tack Stefan och Lukas!

Det lönar sig tydligen att vara en bitch ibland ;-)


söndag 22 maj 2011

Rullgardin ner.

Nu ska jag dra ner rullgardinen några timmar. Inga samtal eller jobbaktiviteter resterande del av söndagen. Veckan och helgen har varit intensiv då jag varit engagerad i Göteborgsvarvet. Lördag förmiddag var jag och Lukas i Bältesspännarparken hela förmiddagen och sedan åkte vi ut till havet på eftermiddagen för att hämta ny kraft och energi. Idag har vi varit i Slottskogsvallen och SATS-tältet för att kika på alla aktiviteter kring Lilla Göteborgsvarvet.

Just nu känner jag mig sliten. Var skickar man in ansökan om att bli lyxhustru?

lördag 21 maj 2011

Sommarlovsfeeling!

Jag älskade sommarloven som barn. Jag kommer ihåg att veckorna kändes väldigt långa och det berodde nog på att man som barn inte har utvecklat sitt tidsbegrepp. 10 veckor känns som en evighet. Oftast har man som barn inte heller riktigt koll på semestern. Jag visste inte på förhand vad som skulle ske, och i det upplevde jag en stor frihetskänsla.

Som vuxen vet jag precis vilken vecka jag ska åka till Egypten, när båtsemestern ska tillbringas och när jag ska hälsa på mamma. Jag delar upp semestern efter mina planerade aktiviteter och därmed kan semestern upplevas som väldigt begränsad.

Nu är det slutet av maj månad. För mig är denna månad sjukt intensiv. Det har varit utvecklingsamtal, uppträdanden i skolan, möten, ledardagar, klassskoj, GöteborgsVarvet och en massa barnkalas.

Visserligen supertrevligt, men aningen stressande och det känns som om jag inte riktigt hinner med allt. Just nu har jag så mycket att göra, så veckorna bara svischar förbi. Om 3 veckor är det dags för semester och jag är inte redo!

Det hade varit ljuvligt att få med mig den där härliga ledighetskänslan av oändlighet och frihet som jag hade som barn när jag gick på sommarlov. Jag har dock inte 10 veckors ledighet utan 5 veckor men jag är övertygad om att det går att få in lite mer sommarlovsfeeling ändå.

♥ Jag ska se till att inte ha alla dagar och veckor inbokade. Om jag har ett fullspäckat schema kommer jag att känna stress snarare än ledighet och njutning.

♥ Jag ska fundera på vad som är viktigt för mig och Lukas att uppleva under sommaren. Behöver vi ta det lugnt och njuta av tillvaron, umgås med varandra, kanska göra saker som vi inte annars hinner? Eller ska vi uppleva saker tillsammans och ha en aktiv semester? Det enda som är spikat just nu är vår Egypten-resa 15 dagar i mitten av juni :-)

♥ Jag ska sänka kraven. Jag ska ha en mer soft attityd under ledigheten. Lägenheten måste inte vara skinande ren.. Kanske finns det andra saker för att förenkla vardagen under sommaren?

♥ Jag kommer inte gå in och jobba under semestern.

♥ Jag ska ha flera oplanerade dagar där jag i förväg inte har bestämt vad jag kommer att göra. Dagar där jag kan hitta på saker efter vad jag känner för just då. Eller kanske bara vara hemma och slappa.

♥ Jag ska fundera på vad jag verkligen vill göra denna semestern, utan att tänka på vad som förväntas att man ska göra på sin ledighet.


Hur ser en skön sommar ut för dig?


tisdag 17 maj 2011

En kärleksfull famn.

Jag mår dåligt. Inget gör mig mer upprörd eller illa till mods än när barn far illa. Ikväll tittade jag på programmet Uppdrag Granskning som visade myndighetsmissbruket i Marks kommun med familjehemsbarnen. Kommunen har lyckats visa både okänslighet, inkompetens, feghet, prestige, och fullkomlig idioti.

De båda syskonen trodde de skulle vara borta några timmar. Men de fick aldrig mer komma hem till gården där de vuxit upp.

Familjehemmet som fråntogs barnen utan förvarning och samarbete har stridit i ett år mot myndighetsmissbruket. Ikväll ska det beslutas huruvida barnen får komma hem igen eller inte.

Det som gör mig mest beklämd när jag ser Uppdrag Granskning är hur socialtjänsten i Marks kommun inte tar ansvar för sitt misslyckande. De vet att de gjort fel men ljuger och skyller ifrån sig hellre än att rakryggat ställa sig upp och erkänna sina misstag och försöka ställa allt till rätta.

Det här borde inte handla om kommunpolitikers prestige utan om barnens välmående. När det kommer till familjehemsplaceringar måste man lägga resurser på att bygga ett skyddsnät runt de utsatta barnen med psykologer och beteendevetare som kan förstå och tolka hur barnen mår och vad de behöver.

När jag hörde pojkens ynkliga lilla röst "Jag vill hem" rullade tårarna på min kind och jag kände mig riktigt j-la förbannad. Jag vill inte se fler sådana här reportage. Jag vill inte läsa fler historier om barn som far illa och myndigheter som inte bryr sig.

Det här handlar inte om ett tragiskt fall. Det finns 20 000 barn i Sverige som är omhändertagna av socialtjänsten. Flera hundra tusen barn som lever med alkoholiserade föräldrar. Jag läste en siffra på 500 000 någonstans. Skrämmande.

Barn som inte vem om mamman ligger full hemma när man kommer hem från skolan, barn som tassar förbi en pappa som däckat i fyllan på soffan. Alla de tusentals barn som blir sexuellt utnyttjade, misshandlade och som lever med manodepressiva eller schizofrena föräldrar.

Detta vill jag höra politiker diskutera. Men när de hellre diskuterar om vad man ska dra av för städerskan Rut eller ej, då förstår jag att det kommer ta lång tid innan något görs.

Barn har inte valt sina föräldrar därför är det samhällets uppgift att hjälpa och skydda barn som far illa. I Sverige har vi en lag som utgår från föräldrars rätt till sina barn. Det borde snarare utgå ifrån barnens behov och rätt till en vårdande och kärleksfull förälder.

måndag 16 maj 2011

Antiklimax

Igår laddade vi upp med god plockmat, en flaska rött och bänkade oss framför tvn för att titta på ishockeyfinalen. Bara för att upptäcka att den sänds på kanal 3 som inte finns med i utbudet av mannens TV-kanaler. Snacka om antiklimax. Med tanke på resultatet kanske det var lika bra att missa skiten.

onsdag 11 maj 2011

Svart bälte i service!

Jag älskar bra service. Bra service rekommenderar jag gärna till mina vänner, så hör här..

Idag kl 17.30 bryter jag av klacken på mina högklackade skor som jag arbetar i. Jag springer då akut ner till Celik Skomakeri på Landala Torg och hör mig för när han stänger och huruvida han har möjlighet att hjälpa mig omgående. Dvs jag behöver skorna ikväll då jag åker till Stockholm med 06:00 tåget imorgon bitti. Skorna måste bara med.

Han förklarar att han egentligen stänger kl 18:00, att det inte är helt oproblematiskt att lösa just denna typ av lagning men att han ska göra sitt bästa. Han får mitt telefonnummer och ska ringa mig när de är klara att hämtas upp.

Strax innan 20:00 hör jag en man söka efter mig i receptionen. Där står han med mina skor och säger... "jag har försökt ringa men du svarade inte"

Åh herregud! Ser på min mobil att jag har 4 missade samtal från kl 19:15 ( hade telefonen på ljudlös ) OK - now we talking. Detta kallar jag svart bälte i service!

Inte nog med att han väljer att jobba över för att hinna klart med mina skor. Dessutom kommer han upp till mitt jobb och levererar dem så att jag ska kunna få med mig skorna till Stockholm.

Och nu kommer det fina i kråksången... till ett pris av ynka 120 kr. Ja, fråga mig inte om jag gav honom dricks, för det gjorde jag (även om jag fick truga på honom, då han inte ville ta emot pengarna)

Jag har lagat ett annat par skor där en gång tidigare och var lika nöjd då. Därför är det jag som rekommenderar honom till ALLA jag känner och på måndag ska jag gå dit och överlämna en chokladask som tack! Han är både trevlig, serviceminded, duktig och billig!



tisdag 10 maj 2011

Rädslan för att bli en Svensson.

Patrik Sjöbergs avslöjande om att han utsatts för sexuella övergrepp av tränaren Viljo Nousiainen slog ner som en bomb. Nu ger Patrik Sjöbergs mamma Birgitta Sjöberg för första gången sin bild av det som hänt.

"Min eloge till Patrik för att han tagit bladet från munnen - även om det gör ont i mig! Jag borde ju ha förstått, jag borde ha satt stopp för denna relation. Eller kanske inte ändå... Trots all skit fick Patrik ett fantastiskt liv som idrottare på världselitnivå. Utan Viljo hade hans liv antagligen blivit betydligt mer mediokert. Men priset har varit högt."

Jag läser de två sista meningarna en gång till. Jag hoppas innerligt att det är en felcitering av tidningen.

I min värld mår mamman väldigt dåligt. Jag hoppas och tror att mamman försöker göra det hela mindre smärtsamt genom att se att något bra kommit ur det som skett. Jag vet inte. I min värld kan sexuellt utnyttjande av barn aldrig vara positivt. Aldrig.

Kanske behöver hon bagatellisera det hela för att slippa dåligt samvete.

Kanske behöver hon göra det enkelt för sig själv.

Kanske är hon bara dum i huvudet.

Hur som helst är det hela oerhört tragiskt.

fredag 6 maj 2011

Jag njuter ett slag.

Min vän Håkan Dalåker tar de mest fantastiska bilder.
Jag rekommenderar varmt att du går in på hans sida och njuter ett slag...

http://dalaker.1x.com/gallery





Fotografier tagna av Håkan Dalåker

Mot sydligare breddgrader.

Bara 5 veckor kvar till semestern börjar... Jag känner mig fräsch ( inte sliten ) så det är en lite skum känsla att gå på semester redan i mitten av juni.

Semestern kommer starta fantastiskt skönt med 2 veckor i Egypten. Kommer bo på Sun Garden Grand Resort i Hurghada. Sviten är bokad och det kommer bli en skön ledighet med fokus på Lukas. I sedvanlig svennebanan- style finns det barnklubb, minidisco och familjeaktiviteter som arrangeras flera gånger i veckan. Men jag måste erkänna. När vi var i Cypern var det toppen! Det är så himla bra och enkelt när man reser med kids.

Viktoria ska med på resan och i utbyte mot att jag sponsrat en del av hennes resa kommer hon hjälpa mig lite med Lukas. Lukas är ju helt underbar att resa med, men jag skulle gärna vilja passa på att ta några dyk i Röda Havet och det är lite svårt med en 6 1/2 åring. Däremot ska Lukas snorkelutrustning med. Han kommer älska att uppleva snorkling på riktigt... än så länge har det bara varit i badkaret :-)










Friheten att bestämma vem man vill vara

Boken "Även tystnaden har ett slut" är berättelsen om de sex och ett halvt år som Ingrid Betancourt satt fången hos FARC-gerillan i den colombianska djungeln.

Ingrid Betancourt föddes i Bogotá 1961 men växte upp i Frankrike. Vid trettiotvå års ålder bestämde hon sig dock för att återvända till Colombia för att bli politisk ledare för De gröna. Detta i ett land som undan för undan höll på att bli förstört av terrorism, våld, korruption och rädsla – ett uppgivet land.

Under valrörelsen 2002 blev hon tillfångatagen av den marxistiska FARC-gerillan. Under de följande sex och ett halvt åren var hon deras fånge djupt inne i djungeln.

"Jag var fastkedjad runt halsen vid ett träd, fråntagen all frihet, friheten att röra sig, att sitta ner, att resa sig upp; friheten att prata eller att tiga; friheten att dricka eller att äta; till och med det mest grundläggande, att värna sina kroppsliga behov… Jag blev - efter alla år - medveten om att man likväl bevarar det allra mest värdefulla, friheten som ingen någonsin kan ta ifrån en: friheten att bestämma vem man vill vara."

Ingrid Betancourt var mer eller mindre ständigt fastbunden och undernärd, hon förflyttades nästan varje dag och var i ett eländigt fysiskt skick. Hon gjorde en mängd flyktförsök men fångades in gång på gång och blev allt hårdare behandlad.

Hon berättar om de rutiner som hon tvingade sig till för att kunna härda ut, för att försöka få lite värdighet mitt i den mardrömslika situationen.

I juli 2008 blev hon, tillsammans med fjorton medfångar, fritagen av den colombianska armén och kunde återförenas med sina två barn och sin mor.

Här kan du se programmet Babel där Ingrid medverkar i en varm intervju.

http://svtplay.se/v/2415972/babel/del_7_av_24

Redigerar-Lennart

Dödsbilden på Usama bin Ladin visade sig vara falsk.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hyllade redigerar-Lennart för att ha varit den som först ifrågasatte bildens äkthet.

Den bild som påstods föreställa en död Usama bin Ladin, och som cirkulerat i medierna, misstänktes vara falsk. Expressen valde därför att inte publicera bilden på sitt löp eller på sin förstasida. Tidningens chefredaktör Thomas Mattsson hyllade redigeraren Lennart Nilsson för att ha varit den som först ifrågasatte bildens äkthet. Han upptäckte det hela genom en enkel sökning på Google.
"Jag hade någon minut över så jag googlade något i stil med ”Usama bin Ladin dead” och kollade bildresultaten."

Genom sökningen på Google fick Lennart Nilsson upp den bild som sades föreställa en död Usama bin Ladin. Bilden var från sajten Peoplevoice.org och ytterligare en sökning, den här gången på hela söklänken, gav 75 träffar.
– Då får man ställa sig frågan om det är troligt att en nytagen bild generar så många träffar.

När han sedan tittade närmare på bildinfon på peoplesvoice.org såg han att bilden senast ändrats 29 april 2009, alltså två år innan Bin Ladin dödades.
"Varningsklockorna ringde rejält. Man ville ha en bild på en död Usama bin Ladin och så dyker den plötsligt upp. Om något är för bra för att vara sant så är det ofta inte heller sant" säger Lennart Nilsson.

Han fortsätter
"Jag tycker att vi skötte det här otroligt bra. Vi har publicerat bilden i tidningen men har då varit väldigt restriktiva med att påstå att bilden föreställer en död Usama bin Ladin"


redigerar-Lennart

Detta är jättelustigt för att:

1. Alla som vet vad internet är insåg att risken för att bilden är fejk är påtaglig.
2. De hyllar en medarbetare till skyarna för att denne googlade.
3. "Vi har publicerat bilden i tidningen men har då varit väldigt restriktiva med att påstå att bilden föreställer en död Usama bin Ladin." - Right, ingen lär dra den slutsatsen själv. Bra gardering!
4. "redigerar-Lennart"

tisdag 3 maj 2011

Med livet som lägenhetsvisning.

Igår kväll satt jag och skrev ihop ett månadsbrev för personalen. Försökte hitta en röd tråd om att det är våra tankar som styr våra känslor.

Ask anyone... Jag är en känslomänniska ända ut i fingerspetsarna. Minsta liten grej kan få mig glad, sur, arg eller ledsen! Känslor har jag. I överflöd. Just nu känner jag glädje och tacksamhet. Nöjd med att bo så nära jobbet vilket gör livet himla enkelt.

Jag älskar mitt sovrum. Min lägenhet ligger högst upp i fastigheten och sovrummet är ett stort tornrum med oerhört vackra fönster. Från rummet ser jag ut över Vasastan. För mig är det magi att ligga där i sängen och titta ut över hustaken och himlen. Jag avskärmar mig från stress och buller. Skalar bort allt som är oviktigt och känner mig totalt lycklig.

Jag läste en intressant artikel av Boel Björkenwall som jämförde våra liv med en visningslägenhet...

För visst krånglar vi till allt. Vi kämpar på med våra karriärer för att ”bli någon” och få en hög lön som ett slags kvitto på att vi är bra människor. Vi vill vara snygga och vältränade, ha fina kläder, och så vill vi få komplimanger och kunna säga ”tack” på ett sådant där självsäkert men ändå ödmjukt vis.

Och så vill vi vara den perfekta medvetna föräldern, den perfekta partnern och den populära på jobbet.

Och vi vill ha ett vackert hem med rätt inredning i rätt område att visa upp när vi bjuder folk på middagar – då vi ska briljera i köket med avancerade recept som vi ska låtsas att vi har slängt ihop i en handvändning, för att sedan få mysa inombords när någon säger att ”den där maten gjorde du minsann bra!”.

Och vi ska ha många vänner på facebook, resa på lyckade semestrar att komma hem och berätta om, ha fulltecknade kalendrar som inte lämnar plats för att andas, och ha en mobil som ringer och påminner oss om att vi faktiskt finns.

Som om hela våra liv är en slags visningslägenhet som andra människor ska trava runt i och ge ett värde.

Eller så försöker vi göra någon slags klurig revolt mot alltihop och reser till Indien för att någon guru där borta ska hjälpa oss att hitta oss själva.

När ska vi se att vi egentligen redan har allt vi behöver? Att vi egentligen skulle kunna vara lyckliga redan nu om vi bara hivade bort allt skräp och alla menlösa fasader som ligger ivägen?

Om vi istället för att göra mer faktiskt började göra mindre istället, men med mer känsla och kärlek bakom. Vi har ju redan nyckeln till lyckan och har alltid haft den – vi envisas bara med att slarva bort den hela tiden på vägen!

Det viktigaste är inte vad eller hur mycket man gör, utan hur mycket KÄRLEK man lägger ner i det man gör.

Peace!

måndag 2 maj 2011

Så nära himmelriket man kan komma.

OK. Jag har bestämt mig. LCHF är inget för mig. Visserligen gillar jag tanken med mindre kolhydrater men jag fixar inte att äta den typen av mat som krävs.

Under en månad har jag skippat kolhydrater totalt. I lördags bestämde jag mig för att bryta och satte tänderna i ett ljuvligt valnötsbröd. Hur ska jag beskriva känslan? Det var så nära himmelriket man kan komma! Då snackar jag inte sex utan bröd!! Du fattar eller?!

Så i fortsättningen blir det absolut mindre kolhydrater men kommer unna mig bröd då och då. Livet känns ju så mycket trevligare med bröd helt enkelt.

söndag 1 maj 2011

Nine Million Bicycles

Vissa låtar etsar sig fast. Den här låten är en sådan låt. För mig handlar den om frihet att välja och kärlek.


Att uppmärksamma det som fungerar.

Fotografen Jones Dewitt inspirerar oss att fira och uppmärksamma det som fungerar i världen.

Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak.

Vilken bokhelg :-) Igår var ju helt fantastiskt väder. Låg i trädgården hela dagen och solade och lyssnade på ljudböcker :-) Det är så jag kan tillbringa min barnlediga helg. Har hunnit plöja igenom 2 ljudböcker redan ("Ta skit och gör det till guld" samt "Ta vara på motgångarna" av Annika R Malmberg) och har nu påbörjat min tredje ljudbok. "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" skriven av Katarina Swanberg i samarbete med Pigge Werkelin.

"Vi var en vanlig, svensk familj som åkte på drömsemester till Thailand över jul och nyår. När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på platt mark nära havet. Vi var lyckliga. Jag är den ende som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra söner Charlie, 5 år, och Max, 4 år."

Jag kommer ihåg de fruktansvärda nyheterna på TV. Det var i december 2004 och i min famn låg Lukas, bara några veckor gammal.

När jag läser boken, känner jag en sådan oerhörd tacksamhet. Det är svårt att förstå vad det innebär att förlora hela sin familj. För de flesta föräldrar är det en helt omöjlig tanke. Att begrava sitt barn måste vara en av de mest onaturliga händelser man kan vara med om, att begrava hela sin familj är absurt.

Inom loppet av några år förlorade jag flera nära och kära. Pappa, mormor, morfar, farmor, morbror och farbror gick alla bort i cancer. Några av dem alldeles för tidigt. Men sådant är livet. Det är föränderligt. Det enda vi kan göra är att ta ansvar för varje dag och visa våra nära och kära hur mycket de betyder för oss.

Störst av allt är kärleken.