söndag 1 maj 2011

Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak.

Vilken bokhelg :-) Igår var ju helt fantastiskt väder. Låg i trädgården hela dagen och solade och lyssnade på ljudböcker :-) Det är så jag kan tillbringa min barnlediga helg. Har hunnit plöja igenom 2 ljudböcker redan ("Ta skit och gör det till guld" samt "Ta vara på motgångarna" av Annika R Malmberg) och har nu påbörjat min tredje ljudbok. "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" skriven av Katarina Swanberg i samarbete med Pigge Werkelin.

"Vi var en vanlig, svensk familj som åkte på drömsemester till Thailand över jul och nyår. När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på platt mark nära havet. Vi var lyckliga. Jag är den ende som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra söner Charlie, 5 år, och Max, 4 år."

Jag kommer ihåg de fruktansvärda nyheterna på TV. Det var i december 2004 och i min famn låg Lukas, bara några veckor gammal.

När jag läser boken, känner jag en sådan oerhörd tacksamhet. Det är svårt att förstå vad det innebär att förlora hela sin familj. För de flesta föräldrar är det en helt omöjlig tanke. Att begrava sitt barn måste vara en av de mest onaturliga händelser man kan vara med om, att begrava hela sin familj är absurt.

Inom loppet av några år förlorade jag flera nära och kära. Pappa, mormor, morfar, farmor, morbror och farbror gick alla bort i cancer. Några av dem alldeles för tidigt. Men sådant är livet. Det är föränderligt. Det enda vi kan göra är att ta ansvar för varje dag och visa våra nära och kära hur mycket de betyder för oss.

Störst av allt är kärleken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid att kommentera. Det uppskattar jag!