söndag 26 september 2010

Roliga vuxenlekar som ex "nattrace"

Sitter och funderar över livet... Lukas är snart sex år, vad fort tiden har gått. Att få barn är den ultimata paradoxen. Det var den lyckligast tiden, men också den värsta röran jag någonsin kunde föreställa mig. Lukas kolik och sömnbristen var en tortyr. Vem hade trott att jag skulle förvandlas från rationell och förnuftig till fullständigt irrationell och tokig. Jag blev en zombie.

Lukas, den nya chefen i familjen. Tyrannisk men gullig, vars krav var oupphörlig och oftast omöjlig att tyda. Den nya arbetsbeskrivningen? Personlig service 24 timmar om dygnet... Blotta tanken får mig att genast vilja sätta mig ner med en gin och tonic.

Vår vuxna relation innebar en konstant poängräkning.. Vem känner till leken "nattracet" också känd som "Vem blinkar först"?

Det går till så här: Klockan är tre på natten. Lukas är vaken (igen) och skriker (igen). Vi är båda vakna. Vi hör honom båda två, men ingen rör sig. Jag väntar stillatigande på att han ska gå upp. (Han måste väl veta att det är hans tur denna gången?), medan han, mästare på denna lek, spelar död (eventuellt lägger han in en snarkning då och då). Han kan inte höra skriken för han sover djupt. Vem ger upp och stiger upp först?
Eller så kör man en elakare version av "avancerat nattrace". Puffa till mannen när babyn skriker och säg "Det är din tur, jag tog honom förra gången." Fast det hade inte varit någon förra gången. Du har sovit hela tiden men det har inte mannen någon aning om ;-)

Föräldraskapet utvecklar vårt liv, men krymper samtidigt vårt sätt att leva. Vi är vana att göra som vi vill. Men när drinken kolliderar med pipmuggen måste vi välja. Vi väljer pipmuggen men ibland kunde jag inte låta bli att fantisera om hur det hade varit att sjunka ner i vilstolen med ett glas champagne i handen istället. Det var sex år sedan, känns ganska avlägset idag. I jämförelse känns det ganska enkelt att vara förälder. Jag säger bara S-Ö-M-N! Att få vara utvilad i da shit!

OM (jag sade inte när utan OM) jag någonsin kommer få fler barn, ska jag se till att jag och min partner värnar om varandras välmående och hälsa, istället för att ingå en slags poängräkning om vem som gjort mest. Det är vad vi gör för varandra som i slutändan leder till ett lyckligare förhållande. Fråga inte vad din partner kan göra för dig; fråga vad du kan göra för din partner.
En förutsättning för detta är dock att din partner har samma tankesätt ;-)


Lukas den nya chefen i familjen

2 kommentarer:

  1. tänkvärt skrevet för en annan som åter igen väntar barn
    tack
    Ola

    SvaraRadera
  2. Ja Ola.. härligt för dig! Livet är synnerligen underbart. Kram

    SvaraRadera

Tack för att du tar dig tid att kommentera. Det uppskattar jag!