fredag 9 september 2011

Vidrig film.

Sitter här och mår illa. Har precis sett filmen Soraya, en sann historia som inte lämnar någon oberörd.

Året är 1986. En krigskorrespondent (Caviezel) får motorstopp i en avlägsen liten by i Iran. Medan han är strandad tar en lokal kvinna chansen att dela med sig av en hemlighet som byborna gör allt för att tysta ned…

Så börjar berättelsen om vad som hände med Soraya M, en kvinna vars arrangerade äktenskap med en tyrannisk man fick ett tragiskt slut när hon blev oskyldigt anklagad för otrohet och brutalt straffad av alla i det lilla samhället.

Det händer varje dag. Någon bryter tystnaden. Någon står upp mot orättvisan och riskerar sitt liv genom att berätta en historia som världen måste få höra för en journalist. Få av dessa berättelser når dock ett så kraftfullt media som den vita duken. ”The Stoning of Soraya M” är en historia om hur förtryck och hot kan förvandla människor till brottslingar och förvandla enstaka till modiga hjältar som riskerar allt för att bringa hopp till andra.





Jag känner mig helt tom, upprörd och ledsen. Jag får påminna mig själv om att muslimer inte är synonymt med stening och annat djävulskap, men de är kompatibla med varandra. Precis på samma sätt som nazismen fungerade fint för många katoliker och lutheraner i Tyskland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid att kommentera. Det uppskattar jag!