Det finns en gammal berättelse om en allvarligt sjuk man som rullades in på en säng i en sjuksal. I en säng vid fönstret låg en annan sjuk gammal man och vilade.
De två männen blev snabbt vänner, och mannen som låg vid fönstret brukade titta ut och sedan i timtal glädja sin sängliggande kamrat med målande berättelser om världen utanför.
Somliga dagar beskrev han de vackra träden i sjukhusparken utanför, och löven som dansade i träden. Andra dagar underhöll han sin vän genom att i detalj berätta hur människor betedde sig när de promenerade förbi sjukhuset.
Men allt mer som tiden gick blev den sängliggande mannen mer och mer frustreade över att han själv inte kunde se alla de underbara saker som hans vän beskrev. Så småningom började han tycka illa om vännen och slutligen avsky honom av hela sitt hjärta.
En natt fick patienten närmast fönstret ett ovanligt häftigt hostanfall och slutades andas. Den andra mannen tryckte inte på ringklockan utan valde att inte göra någonting alls. Nästa morgon dödförklarades patienten som hade skänkt sin vän så mycket glädje genom att berätta vad han hade sett genom fönstret och hans säng rullades ut från sjukhussalen.
Den andre mannen bad snabbt om att bli flyttad till fönsterplatsen och sjuksköterskan uppfyllde hans önskemål. Men när han såg ut genom fönstret, såg han något som skakade hans innersta. Utanför fönstret fanns bara en kal tegelvägg. Hans förra rumskamrat hade begått en kärleksfull handling för att göra livet lite lättare för sin vän under denna svåra tid. Han hade fantiserat ihop de underbara syner som han beskrev och han hade handlat av osjälvisk kärlek.
Jag tycker denna berättelse är så fin och hjälper mig att försöka byta perspektiv när jag råkar ut för besvärliga omständigheter. "Finns det ett klokare sätt att betrakta och se på den här situationen?"
Vi vandrar på den här jorden under en mycket kort tid.
I den stora världsordningen är våra liv bara små fläckar på evighetens målarduk.
Var alltså så klok att du glädjer dig åt resan och njuter av processen!
Några tända ljus en höstkväll skänker ro för själen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att kommentera. Det uppskattar jag!