Dag 15 - Mina drömmar.

Mest av allt drömmer jag om att ge min son en trygg och lycklig uppväxt med massor av kärlek. Att Lukas ser tillbaka på den och upplever sin barndom som en härlig tid.

Men jag drömmer också om att ... våga.

Vi måste komma ihåg att hoppa. Hoppa över hinder. Svävande kasta oss över stup. Jag vet. Det är läskigt med stup. Svindlande hemskt. Du står där på din sida. Kisar mot den andra. Den där grönare sidan. Kanske är den grönare, kanske inte. Men lik förbannat måste du våga hoppa över och kolla. Kanske tror du att du ska slå ihjäl dig, Kanske haffar du precis kanten på andra sidan, och hasar dig upp med några brutna revben och stukad fot. Men det finns alltid hjälp. Alltid människor som kan trösta och badda med fuktiga handdukar. Alltid.

Eller så hopper du över det där stupet, förbereder dig på det allra värsta och liksom bara.. Bara landar. Det kändes knappt! Vi måste hoppa mer!

Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det! Nu hoppar vi!