Diskussion kring pengar och livskvalitet kommer alltid att finnas. Vi är nog alla rörande överens om att pengar inte skapar lycka men vi påverkas negativt när vi upplever att vi inte har tillräckligt med pengar. Men vi blir inte lyckligare av att ha mer än tillräckligt av dem. Lagom med pengar ger oss ökad vardagsmakt, men för mycket pengar kan skapa en känsla av tomhet. Forskningen visar att det som är viktigt för livskvaliten inte är ekonomin i sig, utan hur nöjda vi är med vår ekonomi, dvs om vi känner att vi har tillräckligt med pengar.
Konsumtionen är delvis ett resultat av att vi försöker hålla jämna steg med den sociala grupp som vi identifierar oss med. Människor i kvarteret där vi bor, på vår arbetsplats samt från TV- och reklamvärlden utgör vår referensgrupper. Det är viktigt att ifrågasätta varifrån vi får våra konsumtionsönskemål. När vi ger oss tid att reflektera över de här frågorna kommer vi kanske fram till att vi vill konsumera mindre för att kunna gå ner i arbetstid och på så sätt få en större vardagsmakt.
Genom materiell konsumtion försöker vi även tillfredställa de behov som inte är materiella. Självkänslan och identiteten har idag blivit starkt sammanflätat med pengar och materiell standard. Men tänk om man i större utsträckning skapade sin identitet kring tex egenskaper, förmågor, erfarenheter, kunskap, intresse, åsikter, och livsstil. Följande klassiska citat får ge uttryck för detta:
Med pengar kan man köpa
status, men inte bekräftelse
hus, men inte trivsel
en säng, men inte sömn
en klocka, men inte tid
en bok, men inte kunskap
läkemedel, men inte hälsa
Intressant ämne pengar och de flesta har väl oundvikligen nån slags relation till pengar. Själv är jag ganska ointresserad av att tjäna pengar, kanske vore det bra för mig om jag vore lite mer intresserad av att tjäna pengar. Pengar är ju trots allt något som kan öppna möjligheter som brist på pengar inte kan på samma sätt. Eller som du själv skriver, pengar kan växlas in mot TID. Tidigare i mitt liv var pengar en drivkraft för mig, nu är det inte det längre. Istället uppskattar jag enkelhet, ju enklare destu bättre. Att få ta sej en promenad med Daniel i Änggårdsbergen, sätta sig ned på en bänk och plocka upp en termos och några ostmackor. En sån grej kan vara en hel veckas höjdpunkt för mej och då har vi ändå en väldigt låg budget för vår träff.
SvaraRaderaTyvärr, eller vad man skall säga, så är ju pengar förutsättningen för mycket i vårt samhälle så det är svårt att helt stå utanför det och göra sig oberoende.